Tjeckien kan man aldrig åka till för ofta, bara för sällan. För att inte råka ut för det senare gjorde jag en veckoslutsresa i månadsskiftet februari-mars 2009 till Prag. Den här gången lämnade jag aldrig huvudstaden men lyckades ändå besöka några pubar som jag aldrig tidigare varit på. Och fotovänliga spårvagnar finns det ju så det räcker ändå.
En sådan pub som jag tidigare inte besökt var Pražský Most på Betlémská i gamla stan. Stället var ganska nytt (öppnade 2006) och serverde eget öl. Man hade ljust, mörkt och blandat. Enligt mina anteckningar drack jag mörkt och enligt desamma var den andra mycket surare än den första, så det blev väl två då.
Ett annat ställe av karaktären ej tidigare besökt var Minipivovar Bašta på Táborská i Prag 4. Även detta ställe var ganska nyöppnat. Jag minns att jag av en slump hade passerat lokalen vid mitt förra besök i staden och såg misstänkt bryggeriutrustning på trottoaren utanför, på väg att installeras. Även här serverar man alltså egenproducerat öl.
När jag kom in i lokalen var det helt tomt men servitören upplyste mig om att varenda plats var reseverad. Han var för övrigt extremt hes och det var i det närmaste omöjligt att höra vad han sade. Jag frågade i alla fall om jag kunde få ta en öl innan alla gästerna skulle dyka upp och det gick bra.
Jag började med en Světlé (Ljus) om vilken jag har antecknat, "inget speciellt; ljus lager, någon frukt eller parfym... lite för mycket kolsyra". Därefter fick jag till min stora glädje se att de hade Nakuřované (Pårökt :-) - ja rököl alltså) så jag frågade om jag möjligen kunde få ta en sådan också. Även det gick bra och om den har jag antecknat, "ganska lite röksmak men antydan till korv (som beskrivningen hävdade) rödbrun ton".
Otroligt nog var nästa pub på schemat också det ett aldrig tidigare besökt ställe - Pivovarský Klub. Det drivs av samma ägare som den välkända bryggerirestaurangen Pivovarský Dům men här är konceptet lite annorlunda. Man serverar även andra producenters öl och roterar frekvent vilka sorter man har på. Det här låter helt normalt för oss men i Tjeckien är det konstigt. De säljer även diverse flasköl för medtagning.
Vid mitt besök provade jag först Štěpán - ett ofiltrerat ljust lageröl från just Pivovarský Dům. Jag tyckte följande: "tjaa, beska och en gnutta 'Mora'". Det senare kan betyda antingen musselspad eller grönsaksavkok beroende på vilket Mora-öl jag tänkte på.
Som nummer två blev det Lučan - ett mörkt lageröl från Pivovar Žatec. Anteckningarna säger, "Ser ut som te, karamellig, var är Žatec-humlen?" Jag har även antecknat att jag såg en lama och en kamel på andra sidan gatan men ännu ingen rosa elefant.
Nästa rapport kommer i alla fall från kända vatten - restaurangen på Staropramenbryggeriet i Smíchov. Staropramen må inte vara något av Tjeckiens bättre öl men den kvasnicové som man kan få på det här stället är faktiskt ritkigt god.
Kvällen före hade jag varit och stängt Richter Brewery i Libeň och då kommit till tals med en dödsmetallälskande mentalskötare. Hans engelska var ungefär lika bra som min tjeckiska, så samtalet gick knackigt men jag förstod i alla fall att ett av hans favoritöl var Svijany och att det skulle finnas en pub i Lillsidan där man skulle kunna få det på fat. Hans lovord var sådana att det bara var att ge sig ut och leta och jodå, jag hittade det - Baráčnická Rychta. Tyvärr har jag inga anteckningar men visst var det gott.
Pivovarský Dům har nämnts ovan och det blev ett besök dit även på denna resa. Deras specialitet är diverse olika smaksatta öl. Min absoluta favorit är Kopřivové - alltså nässelöl, mmm.
Sista dagen på den här resan gjorde jag en utflykt till förorten - eller rättare sagt byn - Chýně där bryggerirestaurangen Pivovarský Dvůr huserar. Jag har inga anteckningar men det blev ett par av deras utmärkta öl och gulasch i nån rolig gunga. Efteråt lite socialt umgänge med bryggerigeten.
